verrok

Bröllop och dop i början av året,
Verro hade köpt nya kläder och fixat håret.
Men ack det var nåt som inte fanns,
Hittade inga passande skor någonstans.

Nåväl obrydd som jag är,
Mina gamla tennisskor duga lär.
Dom var ändå rätt så fräscha och fina,
Varför ska man fötterna på vintern i högklackat pina?

Dom andra faddrarna och jag,
Fick stå längst fram denna dag.
Hela vigseln stod vi bara där,
Men det var för att dopet sedan skulle flyta på väl.

När det var dags för dopet,
så kändes det lite snopet.
Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra,
Hade inte förstått någonting av det jag fått höra.

Prästen skorrade rejält och pratade dessutom finska.
Skorrningarna gjorde att min finskaförståelse minska.
Herren Guds dopord är ju inget man samtalar om i det vardagliga pratet,
Så jag har inte riktigt fått dessa ord serverade på det finska fatet.

Fadderbeviset skulle jag ta emot innan vi kunde återgå till festen,
Jag höll nästan på att glömma att ta i hand och tacka prästen.
Han stod där med handen utsträckt,
Jag typ råkade igga han, vilket var ganska fräckt.

Festen började med mat så vi åt och åt och åt.
Sjöng karaoke, nån gammal finsk låt.
Vi åt igen så mycket magen orkar tära,
Det sköts raketer i all ära.