verrok

Pratade men en vän i förrgår,
Om vad bortskämda barn är och vad dom får.
Annat var det när man själv var liten,
Då verkade budgeten vara lite mera sliten.

Nog fick man leksaker alltid men det mesta ärvde man,
Annars fick man använda fantasin när man kan.
Många minnen,
förgyller mina sinnen.

Klippa ut människorna från klädkataloger som var gamla,
Sedan dom i en liten hög samla.
När man fick lust var det bara och ta fram alla "dockor",
Som låg gömda bland mina sockor.

Schampooflaskor i bastun vi leka med,
Det fanns en som alltid var mobbad och otroligt bred.
Det var en Fotsalt flaska som hette Ulf och var väldigt ful,
Jag måste säga att det där med att leka med Schampooflaskor var kul!

På vintern brukade leka mycket på olika tak,
En gång åkte jag kana ner och fastnade i en spik med overallens bak.
Där hängde jag upp och ner en tag,
Tills jag föll ner och fick mig ett litet slag.

En gång hoppade jag från taket ner,
Det är nåt jag aldrig skulle göra mer.
Tö snö och djupt var det och vad är det som sker?
Verro sitter som fastgipsad i snön från halsen och ner!

En annan olycka ägde rum när Verro skulle upp på lekstugetaket och njuta,
Tokfan såg inte att stegen luta.
När jag klättrade så gick det först bra för mig,
Verro föll och landade på den hårda marken med stegen över sig.

När jag skulle lära mig slalom åka,
Så gick de fint men de var den där liften som bråka.
Jag kunde aldrig hoppa av den utan att ramla så jag höll mig fast,
Men sen när man man intrasslad i nätet fick man stå sitt kast.